Björnen sover inte

Ett stort besök på Skånes djurpark på min sista pappaledighetsdag den här sommaren.

Stämmningen var på topp direkt efter vi slog upp ögonen strax efter 8 (inte fel med lite sovmorgon)! Efer en klen frukost brände vi iväg mot den lilla skogsplätt Skåne har att stoltsera med och gnuggade det sista ur ögonen för att inte missa några vilda djur. För er som inte är insatt är Skånes djurpark motsvarigheten till Järvzoo norrut, djuren får gå lite fritt med nackdelen att du potentiellt sett inte lyckas se attraktionen om det vill sig illa.

Eira och jag såg allt utom vargarna, men där optimerade jag på Eiras tålamod och förklarade att de ändå bara såg ut som gråa hundar, efter 30 sekunders spanande i 29 gradig värme.

Den stora blockbustern var trots allt björnarna. Det var dessa som satte stämmningen i bilresan upp mot skogen det var dessa Eira kunde relatera till på riktigt (bortsett från tigrar, men sådana fanns det ju inte här).

Som tur var fick vi se så mycket det går av björnarna, att sitta 1,5 meter ifrån en björnunge (1 år gammal iallafall) är inte vardagsmat, och att se när de större modellerna få mat var rätt spännande också.

Mellan alla djuren är det packat med små och stora lekplatser också, vilket Eira förtjust fokuserade på när djuren inte utförde cirkuskonster.

Den stora överraskningen var dock älgen! Det var inget jag hade sålt in alls innan, utan det var Eira som förtjust sken upp, pekade och skrek "Älg!" när vi kom fram dit. Tydligen sjunger de något på dagis om älg och det var nog älgen som hon har pratat om mest på bilresan hemmåt.

Vi avslutade med en glass innan vi utmattade styrde kosan hemmåt mot plattare landskap.