Emma ropar från övervåningen i inledningen av den så underhållande kvällsrutinen.
- Jag fixar!
Svarar jag i vanligt ordning.
Första varvet på nederplan ger inget. Jag börjar kolla vagnar, stolar soffan och badrummet.
Andra varvet ger heller ingen träff. Detta inkluderar även tvättkorg, badkar, förråd, uteplatsen, låga köksskåp samt klädlådan i hallen.
- Hur går det?
Kommer det från övervåningen.
- Jag behöver mer tid!
Är det enda vettiga jag kommer på att svara. Nu börjar det bli lite panik.
Jag öser upp på ovanvåningen och dundrar runt i alla rum. Nada, nothing, inget!
Ner igen. Nu börjar det brinna i knutarna.
- Huuuuundeeeennn!!!
Hör jag en viss individ skrika på övervåningen då denne fått förståelse för vad som är i görningen.
Jag går loss på soffan igen. Vänder på alla kuddar, kastar mig på golvet och scannar av allt i golvhöjd!
Cirkusen pågår någon minut till innan hela familjen enat samlas för att gå skallgångskedja.
Efter ett par intensiva sekunder är objektet återfunnet. I tvättmaskinen!
En mallig Eira förklarar hela händelseförloppet, om hur den hamnade där när vi vuxna människor inte höll ögonen öppna. Det verkar vara en väl utstuderad handling för att försena läggningen med 10 minuter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar