Nu imorse såg jag på morgon-TV att självaste Dolph Lundgren ska vara delaktig i den svenska plågan som går under namnet "Melodifestivalen".
Jag tror detta är SVTs försök att locka andra tittare än kvinnor och barn att se på när en bunt lyckosökare och föredettingar går upp på en sockrad scen och sjunger turkiska melodier över en technotakt som härstammar ifrån 1997. Glöm det! Jag ska dra igång "Red Scorpion" när det där jippot ekar ut i de svenska folkhemmen som kontring, sen kan jag sitta och nicka i samförstånd när folk tjatar om hur bra Dolph var i lördags på TV.
1 kommentar:
En arbetslös fysikdoktor väger in med expertkunskaper för att göra din och alla andras kväll ännu bättre:
The Joshua Tree är jävligt underskattad. Den heter ofta Army of one på internäten. En tvättäkta Lamborghini Countach mot Ferrari Testarossa biljakt igenom öknen i slutet.
Om du får tag på en kopia av Blackjack (1998) så är den värd det. Dolph spelar en hjälte som är rädd för färgen vitt. Så skurken klär sig i helvitt. Jag tror att jag svagt kommer ihåg att skurken hade hängt upp vita lakan överallt för sista shoot-outen också.
Dark Angel (heter ofta I come in peace på internäten) har vissa riktigt bra grejer, speciellt att Alien-skurken skjuter cd-skivor, för det var coolt på den tiden. Den är sevärd.
Showdown in Little Tokyo är bra. Flera stycken roliga kuk-skämt mellan Dolph och Brandon Lee.
Och sist men nästan störst: Men of war - om du känner för mer i samma stil som Red Scorpion. De har snott mycket rakt av och förbättrat med att det är ett helt team med coola karaktärer istället. Dolph spelar den svenske lego-soldaten Gunar, som har en "Swedish Carl Gustaf rocket launcher" (som egentligen är en GRG).
I princip alla andra Dolph-filmer jag har sett utom de kända med riktig budget har varit ganska tråkiga.
Skicka en kommentar