Spelkväll

Hos alex och maria

Satmaskin

När det tar mer tid att städa upp efter diskmaskinen än att faktiskt diska själv börjar jag så smått fundera. Kanske är det ändå läge att dra ut skiten på balkongen och låta plåtlådan prova bungyjump utan snöre.

Färg

Här ser ni ett par brallor. Svarta brallor anser jag, Emma påstår att dom är mörkblå. När jag frågar om hon är färgblind går diskussionen fullt igång.

nattsudd

En helt vanlig lördagkväll

Leaving

Lund

QG

Vi kör en middag med hela gänget här i skåne. Det blir den sista med allihopa innan Martin & Lisa bryter upp och flyttar tillbaka till sverige (Uppsala).

Hard to kill

Nästan 80

update

Emma kom hem och förklarade att maskinen var "barnsäker". Tydligen ska du mecka locket så det kommer åt den där spärren jag var och pillade på med verktyget för att maskinen ska operera. Låter ju i och för sig ganska rimligt, men inte helt uppenbart.

Bakdörr

Eftersom jag är ingenjör hittar jag så klart en öppning till att få maskinen att fungera, men det känns inte helt rätt...

HELVETE!

Är det är så här det kommer att sluta med denna gudomliga jämlikhet! Inget potatismos till barnen eftersom frugan jobbar! Helvetes jävla skit matberedare!

Denna helg

Jag har legat med feber och annat fanstyg sedan torsdags. Med anledning av detta har jag spenderat största delen av helgen i soffan sträckkollandes på Twin Peaks. Jag började direkt på lördag morgon klockan 07:30 (vaknade tidigt) med lite alvedon och bara körde avsnitt efter avsnitt ifrån den kompletta DVD-boxen jag har i mina ägor. Nu har jag precis avslutat avsnittet där Leland tar ned skylten (avsnitt 16 eller däromkring).
En av de stora händelserna utöver Twin Peaks på TVn var Johans 30 års fest lördag kväll. Eftersom jag hade feber blev det en lugn tillställning för mig och Emma, men ändå roligt!
Åh, just det, jag fick även en rad konsertsamtal ifrån globen där Metallica stökade på för fullt så nu vet jag hur det kommer att låta i sommar när det blir min tur att se dom.

!konsert

Nu händer det igen... först Kristet utseende, sedan At the Gates och nu Megadeth. Har biljett, men orkar bara inte släpa mig in till smutsiga malmö och bli rånmördad för att se orginalet Mustaine. Skämmes tammefan!


Jag lägger ut biljetten så någon kan skriva ut den och gå istället för mig. Först till kvarn...

Danke

Jag hittar inga bra ord själv om mitt vasalopp. Jag fick storstryk av skåningen och kan inte mer än underkasta mig stor beundran dennes fantastiska resultat i jämförelse med mitt eget. Men jag tar ingen skit. jag genomförde loppet och känner mig oerhört stolt inombords som inte gav upp och satt mig på looser-bussen i Evertsberg.

Hursomhelst, jag vill rikta ett stort tack till alla som verkar ha följt min smärtsamma resa mellan Sälen och Mora. Jag tror det var drygt 16 SMS som låg i min inbox när jag väl återkom till civilisationen. Jag har inte svarat på ett enda men jag har registrerat ert stöd , ingen nämd ingen glömd!

[Gästinlägg] "Nu kan det bara bli bättre härifrån!"

Orden är makens rätt så precis 24 h efter målgång, och han syftar på tiden. Han har nu lyckats med att förtränga triceps-mjölksyran vid Smågan, vurpan efter Evertsberg, bakhalt vid Mångsbodarna och framförallt att han dyrt och heligt lovade sig själv att aldrig mer åka skidor efter målgång (se bild). Men han är alltså inte långt från att anmäla sig till sitt livs andra Vasalopp nu, denna gång helt utan spår av ankommande 30-årskris och med målet att trimma tiden!

På ett sätt så är det inte så överraskande att han är sugen på en sväng till. Det är ett fantastiskt evenemang fyllt med hjältar, förenande av stora hjärtan, enorma viljor och sist men inte minst grymma mängder med jävlaranamma. Som åskadare bjuds man på en helt otrolig dag, frisk luft i massor blandat med motionärsdramatik på hög nivå. Från spåret såg vi inte bara maken utan även Homer Simpson, långväga gäster från Sydafrika och ett gäng vikingar slita sig runt det 9 mil långa spåret från Sälen till Mora. Jag och svärföräldrarna var långt ifrån ensamma i spåret, det hejades, fikades och spekulerades i allt från väderlek till sluttider från ett lojalt gäng vid sidan av spåret. Roligast var en grupp gubbar i sina bästa år som gjord vågen för varenda kvinnlig åkare som tog sig förbi, jag misstänker att alkoholhalten i deras "sportdryck" låg lite över det tillåtna!

Så hur gick det då? Jo, han kom i mål i Mora efter en enorm kämparinsats! Jag är ohyggligt imponerad och har således lovat mig själv att lyssna på alla detaljer om skavsår och ömmande muskelfästen utan knussel... Under den 8 timmar långa hemfärden till Lund har jag fått noggranna genomgångar av blåssitatuationen på tår och fingrar samt läget med ömmande muskelfästen, men efter gårdagens hjältedåd kan jag inte annat än känna stolthet och sympati med den sargade maken.

Och nu börjar alltså satsningen inför Vasaloppet 2010! ;-)

/Emma

Bra tänkt

2 filer nedför, en uppåt.