Jag drog upp till hälsingland och firade midsommar. Det var minsann roligt. Första kvällen satt jag med min svåger Anders och drack öl tills på sen-natten. När det var dags för midnattsgolf bangade jag och han blev oerhört besviken. Som tur var fick Anders en ny kompis under natten som vi i folkmun kallar för "Ulrick". Ulrick leker bäst om man är tre stycken och en av dessa är en hink.
Igår for jag och Emma hem. Dessa 95 mil söderut till landet Skåne. Jag var oerhört bakis och jag förtjänade nästan att må ännu sämre. Min plan för att överleva 8 timmar på ett välfullt X2000 var att bara att vinkla ner blykepsen och sova lite. Det jag inte hade räknat med var ett det var som ett dagis på tåget. Överallt fanns det små barn som for omkring som fulla dvärgar och skrek och pratade med alla de lyckades få ögonkontakt med. Bäst av alla gillade jag ungen som satt bakom mig som lyckades få en oerhörd akustik mellan fönstret och mitt öra. Jag hade god lust att ställa mig upp och be samtliga föräldrar att koppla sina husdjur. Men samtidigt var det ju mitt fel att jag var bakis, och barn behöver ju leka, så jag sket i det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar