Danne af Tågarp (igen)

Passar på att mysa med lille John!

En säng

Note to self: Så här såg det ut när jag började.

Klassisk skåne

Det händer om och om igen. Lägstbudande byggfirma ifrån polen kommer och bygger hus enligt planritningen. Senare inser någon att arkitekten hade fel, det här är inte funktionsdugligt, det blåser fan för mycket!

Sedan justeras felet, av lägstbudande firma.

The system has failed

När jag trodde att svensk sjukvård var det mest ineffektiva organet i det svenska samhället kommer så kriminalvården och upplyser mig om att de vill vara med på prispallen.

Uppenbart ändringsförslag för att bespara oss hårt arbetande människor onödiga skatteutgifter, och kanske rädda några människoliv: Om en brottsling sitter i fängelset och uttryckligen meddelar att han kommer att fortsätta med brottslighet när han kommer ut, då är han inte helt rehabiliterad och bör således stanna innanför murarna ett tag till.
 

Bamse Äpple

Den första reaktionen jag får när jag snubblar på detta blir: ARGH!!!
Jag bryr mig inte så mycket om bamse nuförtiden, och jag bryr mig inte mycket om äpplen, bara de är ekologiska och inte kostar 100 spänn styck. En som bryr sig om bamse är däremot Eira, eller vilken 3-åring som helst och sen spelar det ingen roll i vilket sammanhang det sätts.

Min slutgiltiga reaktion är att jag bli lite förbannad över att jag inte kom på detta själv. En klisterlapp med bamse på ett äpple och dubbla priset: Ca$h-ing.

Förlossningsrummet

Jag tänkte informera hur det kan se ut i förlossningsrummet från pappans perspektiv. Jag är inte ute efter att på någt vis göra gällande att vi pappor har någon som helst avgörande funktion i rummet, det är, åter igen, bara ett inlägg för att informera övriga blivande pappor där ute hur verkligheten fungerar.

Just i detta fall fanns det en relativt skön skinnfåtölj, och jag hade packat med mig morgontidningen utifall det skulle finnas tid att ögna igenom den. Det låter som en perfekt match eller hur?

Men det kan ni glömma. Den enda gång ni sätter er röv i den där fåtöljen är när du: stått som en otillräckligt fån, manövrerat en lustgasmask utan att svimma själv, hävt ur dig "andas!" utan att ha en aning om vad du pratar om, funderat på om moder natur tänkt rätt här, förstått att smärtan med lumpen uppenbarligen går att uppnå utanför lumpen, frågat vad taco-signal betyder fast den hette något annat, fått den korrekta känslan av utrycket "You are out of yout element", försiktigt fått tanken  "vad har jag ställt till med...", och så otroligt mycket mer som jag inte vill sätta pränt på.

Men sedan får du sitta i den där fåtöljen, och då kan jag lova att du inte längre vill läsa den där tidningen.

Storhjärnan

Hade jag tänkt till hade jag förstås byggt ihop den direkt på övervåningen, där den ska stå.

Två bilbarnstolar

Då har vi installerat den andra barnstolen i vår så tidigare rymliga Saab 9-3. Det framgår kanske inte riktigt på bilden, men det är riktigt snålt med benutrymme för Eira.

När jag frågar om det är OK att åka installerad sådär korta sträckor, ungefär till dagis, svara hon "Nepp". När jag frågaor om det kan vara OK att åka en kortare sträcka till affärn svarar hon tveksamt "Nej...".

När jag frågar om det skulle fungera att sitta som en köttbulle hela vägen upp till Hudiksvall svara hon tydligt "Nej!".

I eftermiddag åker vi och köper ny, större, bil!

Livsfarlig Feature

När jag halade upp telefonen ur fickan häromdagen hade den ställt in sig i något "Rör inte min vän"-läge. Det var liksom en hand där uppe bland klockan, wlan och nättäckningen. Inget fungerade som vanligt. Det enda jag egentligen lyckades göra var att låsa upp telefonen, sedan var det helt omöjligt att göra något. Jag pekade och scrollade och till och med pratade. Inget fungerade!

Plan ett blev att starta om telefonen. No good! Det var med nöd och näppe jag lyckades mata in pin-koden med denna nya inställning.

Som plan två föll det sig naturligt med våld. Jag dunkade telefonen i bordet, hårt! Jag upprepade handlingen och kompletterade med höga svärord. Förvånansvärt nog fungerade det inte heller...

Plan tre blev helt sonika att söka experthjälp i form av mina arbetskollegor. I korthet kan jag säga att det tog fyra ingenjörer 10 minuter, med extra hjälp från google, att återställa telefonen till brukbart skick igen.

Har ni inget att göra någon dag rekomenderar jag att ni slår på den där saken. Det är bra mycket mer utmanande än något alldagligt sudoko att slå av den.

Göteborgsbesök

Andreas (a.k.a. Larzonov) med familj är på blixvisit i landet Skåne. Jag packar med Eira och trampar ut med cykeln till åkern Stångby för att få en glimt av sällskapet.
Vi käkade lite pizza och uppdaterade oss lite om nuvarande lägen. Mycket har hänt sedan senast,fast det känns härligt nog ändå precis som vanligt.

De tre musketörerna Eira, Ester och Nike hittade också efter en tveksam inledning tillbaka till gammal god form. Även nykomligen Mio tog för sig och blev snabbt en i gänget.

Första vårdagen

18 grader i solen. Synd på blåsten bara.

True Detective

Då rullar vi igång sista avsnittet! Jag har förstått att resten av världen redan konsumerat denna tv-underhållning, men vi är lite efter och tar den på dvd-box förstår ni.
Om ni på något vis inte har fastnat för serien så är den lite säregen. En modernare Twin Peaks, fast ändå inte alls i närheten.

Blandaren

Idag har jag (familjen) agerat storkund på bauhaus. Det är läge att uppgradera diverse saker i huset till version 2.0 så det införskaffades nya duschväggar, vattenfallsdusch samt min egenvalda favorit: Ny diskkran kompatibel med 2010-tidsåldern!
Eftersom jag är totalt inkompetent med alla verktyg utom polygrip och lödkolv visar det sig såklart att, trots noggranna mätningar gjorda på diametern av vattenrören in i blandaren, den är ungefär en halvmeter för hög för att dansa i takt med höjden på köksskåpen. Uppenbarligen behöver köksskåpen också anpassas till 2010-erans köksmode, så den här 3000-kronors uppdateringen får gå i retur... eller så börjar jag helt enkelt riva loss och justera köksskåpen, med en polygrip.

Patentmiddag

Nu är jag igång igen med att söka patent. Jag börjar nästan känna mig som en uppfinnare på riktigt!
Som tack för mitt bidrag bjuds det på middag, och den missar jag inte!

Emma 35

Och nyklippt är hon också! Då blir det fika.