En småbarnsnatt

John ligger med 39-gradersfeber och yrar stup i kvarten. Var 20 minut åker nappen ur och det blir ett jävla liv och tumult i 2 minuter innan lugnet äntrar scenen och alla kan återgå till att sova.

Så håller det på timme in och timme ut. Emma är största hjälten som står för stora delar av den lugnande portionen.

Vid 04-tiden bestämmer sig Eira för andra gången denna nattsession att ropa in pappa i sitt rum. Första besöket gällde vatten, vilket jag kan acceptera. Andra besöket staplar jag in som en riktig zombie

- "Vad vill du?"

Drar jag som standardfråga.

- "Kan jag få bära halsbandet i den röda asken efter dagis imorgon?"

Jag förklarar väldigt otydligt att vi inte håller sådana diskussioner 04:12 på morgonen. Men, ja, det kan hon absolut få bara hon somnar om.

Det fantastiska är att hon somnade om. Men John, som sov på min arm i sängen innan uppvaknandet, hade en del att prata om han också.