För varje dag som går är det uppenbart oundvikligt att Eira pratar mer och mer skånska. Vi har lyckats etablera uttalet på "R", genom att överdriva med göteborgsdialekt, men annars låter det inte så bra.
Idag kom vi i klinch angående uttalet på namnet "Leo", som är en av många namn i dagisgruppen.
Eira hävdar stenhårt att det skulle uttalas [Läijo], medan jag om och om rättade henne med svenskans [Leeo].
Till slut surnade hon till och sa
- Men Leo's mamma säger att han heter "Läijo".
Då satt jag tyst och funderade i ett par sekunder... Sedan svarade jag:
- Men då har Leos mamma fel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar