Årets mest vansinniga tradition avklarat. Igår åkte vi till Göteborg för att åter mäta våra långdistanskrafter i den klassiska halvmaran. Alex insåg tidigt att det var lönlöst att genomföra uppgiften förkyld så det fick bli en nätt kamp mellan mig, Andreas och Makke.
Upplevelsen var ungefär likadan som förra årets: Du springer, du känner dig nöjd, du springer, du hatar dig själv, du springer, du springer.
Årets tid blev, trots det avskalade träningsprogrammet inför loppet (3 pass), en marginell förbättring mot fjolårets resultat, 2:12. Andreas ryckte upp sig rejält och landade på 1:56 och Makke bibehöll sin ledarposition med 1:51.
Efter spektaklet rörde sig hela gruppen ut mot den klippiga och fina lilla byn Sundhammar i Göteborgs ytterkanter för att våldsgästa Andreas pappa. Där blev det middag och en tidig sänggång för många trötta männskor, inklusive vår kvinnliga supportergrupp.
Dagen efter loppet (idag) värmde vi upp med lite klippklättring.
1 kommentar:
Vilken randig supportergrupp ni hade ;)
Jag tycker att du måste ligga i och träna lite till nästa år. Det duger ju inte att en Östby kommer sist!!
Skicka en kommentar