Alltid när någon släkting till Emma är på ingång blir hon alldeles blek och gnussar på för fullt överallt i lägenheten; det får det inte finnas något att anmärka på.
När vi får besök av okända människor är hon mycket mer avslappnad, då kan det nästan se ut hur som helst och hon rycker bara på axlarna. Personligen är jag tvärtom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar