Idag var det dags för att ransaka sig själv och ta med pantpåsarna till affären. Jag hatar att panta. Jag hatar det så mycket att jag spar på mig oändligt mycket burkar innan jag inser att lägenheten inte är stor nog att rymma mer tomburkar. Genom denna genomtänkta strategi får jag en offantligt stor mängd som ska pantas när det väl kommer till kritan.
Så jag fyllde alltså saaben med stora svarta soppåsar innehållandes klinkande plåtburkar och for iväg. Givetvis är det alltid kö vid pantautomaten så jag fick se en äldre herre panta en ica-kasse i mycket långsamt tempo och få ut 4,50 kr innan det var min tur att beträda scenen. Jag satte igång och skyfflade så fort det bara gick, 50 burkar, 60, 80, 100... Kön bakom mig växer med mammor som har en fjuttig kasse innehållandes kanske 10 burkar. Det stampar otåligt och försöker hålla sina barn i gott humör medan jag fortsätter. Det finns inget stopp i min pantkasse.
Varför kan inte det upprättas sådana här containar där jag kan lämpa av mina burkar till förmån för hemlösa eller något? Precis som med kläder till 3:e världen. Jag kunde svänga förbi med bilen vid en burkstation och bara kasta in säcken och sedan kunde någon luffare eller alkis få gå lös på den. Det tycker jag skulle kunna vara en bra idé.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar