Idag är det dags för match igen. Nummer sju har gått till en annan spelare och jag får nu istället nummer 10.
Jag är lite bekymrad över detta. Jag känner helt plötsligt en oerhörd press på mig att göra något spektakulärt mål, ungefär som Van Basten gjorde i EM 1988 (även om han hade nr 12). Det känns inte riktigt bra det här. Inte bra alls.
Jag har dock bestämt mig för att ge det en chans. Jag ska prova på en solo-rush a'la maradona och klappa på bollfan så den letar sig upp i klykan. Sedan ska jag fira det med en målsnurr patenterad Brolin. Hur svårt kan det vara?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar