Ekström ansluter

Det känns tryggt.

Det är nu den 20:e

Och jag har hitills inte en enda VAB dag i februari. Osannolikt konstigt. Jag undrar hur jag kommer att bli bestraffad nu.

Det började OK

Sedan slutade det som vanligt....

Tunnelrun

Anmäld till att springa i Stockholms tunnelbana om någon månad. Varför inte!?

Björn Östby shared 1 photo with you

Jag försökte göra ett blogginlägg med telefonen, men resultatet blev detta.

Google. "klapp klapp".

Ni har själva dödat blogspot ni köpt upp.

Det jag ville säga var: glömt bort.....

Björn Östby shared a photo with you View photo You received this mail because Björn Östby shared these photos with you. If you no longer wish to receive email notifications of shared photos, unsubscribe here. Get the Google Photos app Google Inc. 1600 Amphitheatre Pkwy Mountain View, CA 94043 USA

Städa detta

Den här lek-lera maskinen var såklart en given succé när den såldes in för produktionsstart. Någonstans längs det löpande bandet dök det säkert ändå upp rapporter om en mycket stor brist i produkten: möjligheten att utföra underhåll så den går att använda igen.
Om inte, så lägger jag här en användarrapport:
10
Leran fastnar i alla omöjliga skrymslen. Du försöker göra rent så gott det går medan ungarna springer åttor runt benen för de vill göra något annat, NU. Du skiter i underhållet, du kastar in plastmackapären i lådan och hoppas du aldrig behöver ta fram den igen. Du glömmer bort.
Tiden går. Du tar fram den igen vid ett ogenomtänkt tillfälle. Leran i maskinen har torkat och den går fortfarande inte att ta bort. Den matas med mer lera.
GOTO 10.

en virtuell maskin

En månad utan öl kan dra igång de mest vansinniga projekt. Denna januari föll det ut som så att jag började hacka på en egen (virtuell) CPU. Särskilt klar är jag inte, men jag har iallafall specat upp och implementerat grundläggande instruktioner för att flytta runt data mellan minne och register.
Det är såklart mest på skoj jag hackar på. Jag har ännu inte kommit på någon speciell funktion som just min egna CPU utmärker sig på och den kan för tillfället bara adressera 64kb RAM så något monster är det inte.

Planen är dock att städa upp det hyffsat och lägga upp det på github vad det lider.

Minst en gång i veckan

 ...känns det som iallafall.

Taxi Skåne?

Vilken dag!

Vi klev upp lite innan vanlig tid, dvs 05:40, för att hoppa i kläderna och komma utanför dörren till den beställda taxin vi bokad en dag innan till 06:40.

Då taxin inte kommit 06:45 ringer Emma Taxi Skåne och undrar vad som händer och meddelar (åter) att vi behöver vara på tågstationen 07:05 för att hinna med vårat tåg (som kostat oss ett par tusenlappar i biljettpris).
Taxin är någonstans utanför Malmö för vi reda på och inte mycket mer. Alla som bor i området vet att det tar åtminstone 10-15 minuter att komma till T-centralen, så utsikterna såg ju inte ljusa ut. När Emma instruerar personen på andra sidan linan att göra sitt jobb, att skicka en ny bil, under 10 minuters tid, vilket inte verkar möjligt blir det någon form av episk problemlösning som uppstår.

Emma stannar första bästa bil som åker förbi med internationella nödsignalen. Pratar in en två-barnsfamilj i baksättet med satans mycket packning + barnvagn, får oss skjutsade till tågstationen och får oss up på perrongen med en tidsmarginal på ca 50 sekunder innan tåget kom.

Nästa gång tar vi buss - inte Taxi Skåne.

Gigantisk tack till er som stannade och hjälpte oss!

Fickparkering

Varför inte?

Att ta sig utanför dörren

Jag vet inte varför jag tar mig tid att pränta ned detta. Jag har bättre saker för mig, men jag måste ändå dokumentera det för min egens skull. Till den efterlängtade tid då svensk sommar åter råder.

Att ta sig utanför dörren med två barn är en klyscha. Alla vet att det är svårt, men exakt vad menar vi? Det handlar inte bara om att någon måste gå på toa när det är dags att gå ut etc, etc.

Så hur gå det till då?
Vi har ett barn som jobbar med negativ träning. För varje plagg du sätter på kommer två av. Så där gäller det hela tiden att kontinuerligt återkomma och sätta tillbaka skor, vantar, overall, strumpa eller vad som helst. Du har ett tidsfönster på ca 10-60 sekunder beroende på komplexitet i utvald klädselvalör. Sätter du inte tillbaka kläder inom denna tidsperiod resulterar det helt enkelt till att barnet klär av sig mer än på.

Sedan har vi barn nummer 2, det lite äldre. Här händer det ABSOLUT ingeting. Du får gå ALL-In på micro-management. Du ordrar på: sätt på dig strumor. Sätt på dig tröja. sätt på dig KLÄDER! Ibland kommer skorna på, men mer än ofta blir det fel fot och bak och fram.
Ingeting händer automatiskt på ordergivning så det betyder att du får gå in och hjälpa barn nummer 2 med det mesta, parallellt som barn nummer 1 håller på klä av sig. Där finns en stressig balansgång.

Sedan ska du själv också få på dig kläder. Helst innan något av de redan påklädda barnen springer ut på vägen och blir påkörd av en bil. Får står det kvar inomhus vid dörren börjar de så klart klä av sig eftersom det blir för varmt.

Bryter du ned problemet är det ju enkelt att lösa:
1. Klä på dig själv först.
2. Klä på barn [2]
3. Klä på barn [1]

Men det fungerar inte heller. Varför orkar jag inte skriva ned, men till att börja med skulle jag svettas ihjäl i vintermundering när jag utför steg 2 och 3.

Till någon

Så här har det sett ut i 2 månader nu.
Dags att komma och lyfta bort stängslet kanske?

Final Nibbles återupphittat!

Jag hittade lite gamla arj-arkiv med egen data från den goda floppy-disk eran och PC-datorer bestyckade med intel CPU:er klassade med siffror likt 386 och 486.

I farten hittade jag också programmet dosbox som tillåter mig att återuppleva gamla skapelser som glömts bort av kanske förklariga skäl. Det är ett fint litet program som hanterar gamla .EXE filer i linuxmiljö på ett klart godkänt sätt.

Jag blev tvungen att dra igång ett gammalt kodningsprojekt, FINAL NIBBLES. Musiken och allt fungerade. Men källkoden som låg med såg ju relativt risig ut, men så var det ju ändå 20 år sedan och arbete som skedde helt i symbios med pepsi och sena kvällar.

Vad är det som händer nu igen...

Det som har hänt de senaste månaderna är att min utväg att blogga via mobilen har gått förlorad i och med att allt åter igen fastnar i "sending...", varpå appen kraschar (gmail i detta fall!).

Istället vill jag klarlägga för de nio återkommande intresserade människorna (enligt googles statistik) att meningslösa foton numera hamnar på instagram, bilder på barn är sedan tidigare på G+, for those invited, och denna installation kommer fortsätta som en något ännu mer odokumenterad plats för samhällsmässigt gnäll i främst textform.

Over 'n out. For now.

Extendor

Ja vem hade trott att man skulle sitta och titta på OS med denna gubbe närmare 40!