Jag får inte bli sjuk

Hela eller halva mitt liv har jag tampats med ett elementärt problem: Att svälja tabletter/piller.

Det går inte. Jag lovar. Det må vara psykologiskt eller vad ni nu vill kalla det. Det _kan_ gå med många försök, små piller,  och en spyhink i närheten.

Så, kontenta: jag kan inte ta tabletter och behöver läkemedel i flytande form.

Hitills har det gått bra. Jag minns i Lumpen när jag låg i 39-graders feber och fick antibiotika-tabletter stora som en 42" TV. Jag slängde tabletterna efter inledande misslyckande försök att svälja, lyckades friskna till så pass att jag tog mig igenom fjällmarschen i ett stycke med svår infektion.

Då var jag ung och stark.

Det slår mig att jag kanske i någon framtid kommer att bli pensionär, hamna på hemmet och bli tvångsmatad med piller. Hur kommer det fungera egentligen? Svar: Inte alls.

De kommer tro att jag är någon dement 80-åring som hävdar att tabletter inte går att svälja. Sedan kommer proppa in de i munnen, tejpa för näsa och mun sedan vänta på att syrebristen ska göra sitt.

Det är då mina vänner. Det är då jag kvävs och dör av en tablett som fastnar på vägen.

Alterntivt får jag en cancerdiagnos och får lägga mig på rygg direkt. För det finns ingen chans att jag kan picka i mig alla piller som krävs för att hålla något sådant i schack.

---

TEMA: saker du börjar fundera på när du närmar dig 40.

Fiskeförbud

Det finns två eller tre lite större vattenpölar i Lund. Vi bor vid en av dessa och nu har de blivit tvungna att sätta upp en "Fiske förbjudet"-skylt.

Hade inte hänt/behövts i Norrland.

Dags för skolstart då

Då har jag följt med Eira för att träffa sina blivande klasskamrater och faddrar inför höstens skolstart.

Eira skötte sig exemplariskt. Barnen fick sitta i en ring med sina föräldrar någonstans på en armlängds avstånd. De kommande lärarna gjorde allt rätt genom att försöka skapa lugn i den nya gruppen genom att genomföra övningen: "Hej jag heter [NAMN] och jag gillar [VAD DU NU GILLAR, FÄRG, MAT, SPORT, etc]".

Allt gick bra. Barn efter barn viskade fram vad de hette och att de gillade hästar, kaniner och rosa färger. Eira tog ton och ropa ut att hon minsann gillade hallonglass!

Sedan kom turen till redan nu identifierade problem. Tre pojkar som uppenbarligen gått på samma dagis i flera år och som var mycket ovilliga att lyssna på och lyda instruktioner från lärarna.

Det de kunde komma fram till var "jag heter X och jag gillar att mörda människor!"

Ingen reaktion ifrån vakthavande föräldrar på plats!

Seriöst!

Själv var jag sugen på att ta Eira i hand och säga den här klassen ska inte du gå i.

Men jag försökte hålla mig kall, och det gjorde jag. Men för i helvete!

Hade mitt barn sagt något sådant hade jag direkt rusat upp och bett om ursäkt, tagit barnet utanför rummet och haft en allvarligt diskussion med densamme.

Men här var det liksom inget. Ingen förälder som ville kännas vid denna levande varningsklocka som omgående skulle behöva psykologhjälp. Alla huvuden ner i en telefon för att kolla facebook-status eller liknande.

Fy fan. Nu börjar jag fatta vad lärarna går igenom i dagens samhälle.

Påskmiddag

Med Lenshof.

Ekström ansluter

Det känns tryggt.

Det är nu den 20:e

Och jag har hitills inte en enda VAB dag i februari. Osannolikt konstigt. Jag undrar hur jag kommer att bli bestraffad nu.

Det började OK

Sedan slutade det som vanligt....

Tunnelrun

Anmäld till att springa i Stockholms tunnelbana om någon månad. Varför inte!?

Björn Östby shared 1 photo with you

Jag försökte göra ett blogginlägg med telefonen, men resultatet blev detta.

Google. "klapp klapp".

Ni har själva dödat blogspot ni köpt upp.

Det jag ville säga var: glömt bort.....

Björn Östby shared a photo with you View photo You received this mail because Björn Östby shared these photos with you. If you no longer wish to receive email notifications of shared photos, unsubscribe here. Get the Google Photos app Google Inc. 1600 Amphitheatre Pkwy Mountain View, CA 94043 USA

Städa detta

Den här lek-lera maskinen var såklart en given succé när den såldes in för produktionsstart. Någonstans längs det löpande bandet dök det säkert ändå upp rapporter om en mycket stor brist i produkten: möjligheten att utföra underhåll så den går att använda igen.
Om inte, så lägger jag här en användarrapport:
10
Leran fastnar i alla omöjliga skrymslen. Du försöker göra rent så gott det går medan ungarna springer åttor runt benen för de vill göra något annat, NU. Du skiter i underhållet, du kastar in plastmackapären i lådan och hoppas du aldrig behöver ta fram den igen. Du glömmer bort.
Tiden går. Du tar fram den igen vid ett ogenomtänkt tillfälle. Leran i maskinen har torkat och den går fortfarande inte att ta bort. Den matas med mer lera.
GOTO 10.

en virtuell maskin

En månad utan öl kan dra igång de mest vansinniga projekt. Denna januari föll det ut som så att jag började hacka på en egen (virtuell) CPU. Särskilt klar är jag inte, men jag har iallafall specat upp och implementerat grundläggande instruktioner för att flytta runt data mellan minne och register.
Det är såklart mest på skoj jag hackar på. Jag har ännu inte kommit på någon speciell funktion som just min egna CPU utmärker sig på och den kan för tillfället bara adressera 64kb RAM så något monster är det inte.

Planen är dock att städa upp det hyffsat och lägga upp det på github vad det lider.

Minst en gång i veckan

 ...känns det som iallafall.

Taxi Skåne?

Vilken dag!

Vi klev upp lite innan vanlig tid, dvs 05:40, för att hoppa i kläderna och komma utanför dörren till den beställda taxin vi bokad en dag innan till 06:40.

Då taxin inte kommit 06:45 ringer Emma Taxi Skåne och undrar vad som händer och meddelar (åter) att vi behöver vara på tågstationen 07:05 för att hinna med vårat tåg (som kostat oss ett par tusenlappar i biljettpris).
Taxin är någonstans utanför Malmö för vi reda på och inte mycket mer. Alla som bor i området vet att det tar åtminstone 10-15 minuter att komma till T-centralen, så utsikterna såg ju inte ljusa ut. När Emma instruerar personen på andra sidan linan att göra sitt jobb, att skicka en ny bil, under 10 minuters tid, vilket inte verkar möjligt blir det någon form av episk problemlösning som uppstår.

Emma stannar första bästa bil som åker förbi med internationella nödsignalen. Pratar in en två-barnsfamilj i baksättet med satans mycket packning + barnvagn, får oss skjutsade till tågstationen och får oss up på perrongen med en tidsmarginal på ca 50 sekunder innan tåget kom.

Nästa gång tar vi buss - inte Taxi Skåne.

Gigantisk tack till er som stannade och hjälpte oss!

Fickparkering

Varför inte?

Att ta sig utanför dörren

Jag vet inte varför jag tar mig tid att pränta ned detta. Jag har bättre saker för mig, men jag måste ändå dokumentera det för min egens skull. Till den efterlängtade tid då svensk sommar åter råder.

Att ta sig utanför dörren med två barn är en klyscha. Alla vet att det är svårt, men exakt vad menar vi? Det handlar inte bara om att någon måste gå på toa när det är dags att gå ut etc, etc.

Så hur gå det till då?
Vi har ett barn som jobbar med negativ träning. För varje plagg du sätter på kommer två av. Så där gäller det hela tiden att kontinuerligt återkomma och sätta tillbaka skor, vantar, overall, strumpa eller vad som helst. Du har ett tidsfönster på ca 10-60 sekunder beroende på komplexitet i utvald klädselvalör. Sätter du inte tillbaka kläder inom denna tidsperiod resulterar det helt enkelt till att barnet klär av sig mer än på.

Sedan har vi barn nummer 2, det lite äldre. Här händer det ABSOLUT ingeting. Du får gå ALL-In på micro-management. Du ordrar på: sätt på dig strumor. Sätt på dig tröja. sätt på dig KLÄDER! Ibland kommer skorna på, men mer än ofta blir det fel fot och bak och fram.
Ingeting händer automatiskt på ordergivning så det betyder att du får gå in och hjälpa barn nummer 2 med det mesta, parallellt som barn nummer 1 håller på klä av sig. Där finns en stressig balansgång.

Sedan ska du själv också få på dig kläder. Helst innan något av de redan påklädda barnen springer ut på vägen och blir påkörd av en bil. Får står det kvar inomhus vid dörren börjar de så klart klä av sig eftersom det blir för varmt.

Bryter du ned problemet är det ju enkelt att lösa:
1. Klä på dig själv först.
2. Klä på barn [2]
3. Klä på barn [1]

Men det fungerar inte heller. Varför orkar jag inte skriva ned, men till att börja med skulle jag svettas ihjäl i vintermundering när jag utför steg 2 och 3.