![](https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiylei5payjkTYYKIJTGNJl1tIejOyPz5RxBo8RP0n_mkt-v1rSlduOBv91q_rdtiqOHjz0DtQH77k_juKjL4rJVQXMtBL-9owHeHTFbUN9lF_czPQD2czwa1V7fcHzcw4eWY5SQMtAx9c/s320/Screenshot0.png)
Igår släpade jag mig till Köpenhamn för att se ett av 90-talets bästa band, Paradise Lost, med brorsan. Jag har bara sett dem live en gång tidigare, 1998 i Hutsfred under One Second turnen. Då spelade de på stora scenen med en fem, tio tusen i publiken. Igår var det klubbspelning på Vega med några hundra åskådare. Tyvärr blev det dåligt med dokumentation i form av bilder men koncerten var bra. Jag ångrar mig nästan att jag inte köpte en turne t-shirt för 300 danska trots allt.
Det inleddes som vanligt med förband. Klockan 22:00 på slaget gick ett band upp som vi lyssnade på över några Tuborg Guld. Närmare 2300 kändes det som att det var dags för huvudakten men istället gick ytterligare ett förband upp. Jag missade vad det hette, men det var en lovande gitarrist som drog av några solon. Jonas förutspådde att de kommer att sopa Nightwish av den scenen på några år (det var en kvinnlig sångare). Klockan 23:40 gick Paradise Lost på scen under stort jubel.
Öppningslåten var från senaste guldplattan "In Requiem" och inte helt oväntat "The Enemy". Stark inledning som värmde upp benmusklerna och nackfästet. Helt klockrent körde direkt "Ash Debris" som andra låt, min favoritlåt på senaste skivan.
Jag bara stod med min öl och mös till när tillfällen gavs. Sedan gav de sig in i lite låtar mellan 1998-2006 som har ingen koll på ("depeche mode" eran). Jag tyckte iaf att låtarna var bra även om några var nya för mig. De kastade även in en helt ny låt som de kallade "Grey". Lät inte helt oväntat ungefär som den skulle platsat på senaste skivan. De spelade som tur var titellåten "Requiem" där någonstans också. Riktigt jävla bra var den och eftersom bror var och köpte mer öl passade jag på att dokumentera lite av låten genom att filma lite med min svindyra mobil.
Mitt i alltihop chockas båda jag och bror med att de dammar av "Pity the Sadness". Bara ner på knäna och dyrka! Efter detta lossar de av "Enchantment" från Draconian skivan. Tokbra! Ordinarie set avslutas sedan med One Second och extranummer är att vänta på sig. Eftersom de inte ens rört visskatten på "Icon" och knappt "Draconian Times" såg jag framför mig en magnifik avslutning med anstormning efter anstormning av nostalgilåtar. Tyvärr söp de bort sig totalt i låtvalet och körde för mig mestadels okända låtar och avslutar alltihopa med "Say Just Words".
Ett klart statement från bandet att bojkotta Icon. Jag vet inte varför. "Embers Fire"? "True Belief"? "Forging Sympathy"? Någon av dessa hade jag nog räknat med att få höra! Koncerten var som tidigare sagt bra, men jag sitter hela tågresan hem och blir förbannad på att de i sin enfald ignorerar en publik som skanderar "icon, icon!" mellan låtarna.